Gripens svanesång

2001-10-19

KONST | GRIPENGRUPPEN

* Galleri Gripen, Karlstad, tills vidare = tills lokalen stängs.

* Kerstin Wessberg: Allén vid Eriksdal, äggoljetempera

Något är ruttet i Karlstads konstklimat - för att travestera Shakespeare. Medan ivriga arkeologer gräver fram svunna kulturlager mitt i city går det ena konstgalleriet efter det andra i graven. Nu har turen kommit till Galleri Gripen. Men medlemmarna i Gripengruppen ger sig inte så lätt. En tapper skara har samlat sig till en sista utställning.

Måleri i olika tekniker, skulptur, collage, teckning och grafik är representerade. Mycket har vi sett förut, kanske till och med alldeles nyligen. Men ett par konstnärer är helt nya bekantskaper för mig. Kerstin Wessberg, Karlstad, överraskar med ett formfast uppbyggt landskap, "Allén vid Eriksdal". Alla detaljer har utelämnats. Med hjälp av bulliga träd som kastar skarpa slagskuggor skapas djup i bilden. Mustiga färger som mörkgrönt, lindblomsgrönt, brunt och blått täcker stora jämna ytor. Konstnären har koncentrerat sig på det allra nödvändigaste, de stora linjerna, de frodigt svällande formerna. Ett härligt måleri.

Laila Nylin, Väse, målar också landskap. Dock i en mera nordisk, blåtonad färgskala (till exempel i målningen "Vinterbacke"). Med svepande penslar drar hon breda spår över duken. Ibland är färglagret så tunt att dukens knottriga gräng bildar små åsar. Hon hör inte till måleriets förnyare, utan anknyter i bästa mening till den klassiska modernismens uttryckssätt.

Ulla Magnussons collage påminner om haute couturens allra ädlaste kreationer. De tycks glimma av siden och sammet. Hon berättar trolska sagor om rosenknoppar och mörka vatten.

Anna Hedstrand, som nyligen avslutade en stor separatutställning på Galleri Gripen, är representerad med tre akrylmålningar. Ett milt toscanskt ljusdis sveper över olivlunden. Landskapet andas ett behagfullt lugn. Olivträdens konturer bildar en kontrast mot det måleriska kulliga landskapet i fonden. Allt är dock inte idyll. På solrosfältet ligger en jättestor solrosblomma likt en Gulliver-figur och kväver allt i sin omgivning.

Cecilia Stigevik är en skicklig tecknare. Här visar hon några inkännande porträtt av konstnärskamraterna, men den teckning jag först ser är "Skriet". I år har det både i Oslo och Köpenhamn visats stora utställningar kring Munchs berömda målning med samma titel. Inte bara stora konstnärer som Andy Warhol utan också reklamfolk, klädskapare, serietecknare och scenografer har gång på gång återvänt till denna "ikon" av den lidande människan. Men den fasa och totala ensamhet som Munchs lilla människa utstrålar har hos Stigevik förvandlats till ett slags kokett grimas. Det här skriket kommer nog inte från hjärtat. Men skickligt tecknat är det.

Realistiskt landskapmåleri överväger på denna sista Gripenutställning. Det klart lysande undantaget är Sven Frödin, som med sina distinkta svartvita rytmer knyter ihop 1910-talets modernistiska strömningar med morgondagens digitala konstyttringar.

Även skulpturen är underrepresenterad. Låt mig bara nämna Morten Lid, som visar två skulpturer i trä. Höga plank "glaserade" med något som liknar stengodsglasyrer. Det är märkliga figurer som skimrar med en nästan magisk lyster.

Nitton konstnärer deltar i denna sista "svanesång". Utöver de redan nämnda är det Johan Magnusson (just nu aktuell med en stor utställning i Kristinehamn), Evert Lundberg (även han aktuell med grafik på Galleri Art), Kerstin Rågmark, Jonas Holmström, Ingrid Axelsson, Marie Gauthier, Bo Andersson, Rolf Zandén, Calevi Tenhovaara, Pertti Anterow, Karin Friman och Bertil Bengtsson.

JUTTA KÜBLER BOSTRÖM